Det finns de som påstår att språket är det smartaste som vi människor har uppfunnit. Det var nämligen språket som förvandlade en flock till ett samhälle. Vi vet inte när språket uppfanns, om det hände på en gång eller om det fanns flera urspråk. Antalet språk i världen i dagens läge varierar från 3 000 till 8 000. Det är gränsdragningen mellan vad som är ett eget språk och vad som är en dialekt som skapar oklarheten i antalet språk.
Språket är ofta en markör för att signalera vem man är och att man är stolt över den grupp man tillhör. Språket fungerar således även som ett underlag för tudelningen vi och dem. Någonting man märker av i det tvåspråkiga Finland. I takt med att toleransen har minskat och det allmänna debattklimatet har hårdnat, har fördragsamheten mot finlandssvenskar reducerats. I praktiken har det tyvärr blivit allt svårare att ge de svenskspråkiga medborgarna ett likvärdigt bemötande. Det syns inte minst i utbudet av service, men även i en allmän attityd gentemot finlandssvenskar.
Det är viktigt att minnas att varje språk har ett egenvärde. Någonting vi alla har rätt till enligt FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och även enligt Finlands grundlag. Språklagen, som reglerar förhållandet mellan nationalspråken finska och svenska, stipulerar också om individens rätt att använda sitt eget språk i kontakt med myndigheter.
Själv är jag av den åsikten att den svenska kulturen och det svenska språket kommer att bestå i Finland. Därför ter sig debatten där man ifrågasätter tvåspråkighet än mer malplacerad; det handlar inte om att acceptera tvåspråkigheten eller inte, det handlar om att respektera och leva tillsammans. Språket är i första hand tankens redskap, inte en gruppmarkör. Trots vissa skillnader är vi alla finländare oberoende av vårt modersmål.
Det är därutöver viktigt att minnas att även ungdomar i samma språkgrupp pratar olika, nämligen något som kallas ungdomsspråk. Det kan allmänt sägas vara det språk som är utmärkande för ungdomar i 14-17-årsåldern, och kanske mest typiskt något ungdomar talar sinsemellan. Det utvecklas dessa dagar särskilt genom det så kallade chattspråket. Skillnader mellan tonåringar i olika delar av Svenskfinland är dessutom stora. Språket är en identitet för ungdomen, precis som kläder och musik. Ett språk behöver därutöver förändring, och ungdomar bidrar till att språket hålls levande.
Inom fältet för ungdomsarbetet, där vi på Finlands Svenska Ungdomsförbund håller till, är ungdomsspråket förstås ingen nyhet. Men det märkliga är hur man glömmer ungdomens roll i språkdebatten, när man pratar för eller emot olika språkgrupper. Ansvaret för att ungdomen får en trygg uppväxt ligger på vuxna. Genom att fördöma andra språkgrupper påverkar man direkt på ungdomens självbild och trygghet. I ett snart sekelgammalt land kunde man säga att vi kan bättre. Förändringen är som bekant upp till oss själva. Kanske Finlands jubileumsår 2017 kunde vara en lämplig tidpunkt för detta?
Tomas Järvinen
verksamhetsledare
Finlands Svenska Ungdomsförbund FSU